Toppkvalitet under jord: Implenias tunnelbyggnadsprojekt

Hanspeter, vad är det som fascinerar dig med tunnelbyggande?

Jag växte upp i ett snickeri och ville egentligen bli träbyggnadsingenjör. Men sedan gick jag på föreläsningar om underjordisk byggnation och bergmekanik hos professor Robert Fechtig och professor Kalman Kovari vid ETH Zürich som en del av mina studier till civilingenjör i byggteknik. Då var jag fast. De olika bergmassorna, mångfalden av byggmetoder, de enorma maskinerna och sedan den ständiga osäkerheten, oförutsägbarheterna och även riskerna… Det har inte släppt mig sedan dess. ”Framför hackan är det mörkt”, brukar man säga inom tunnelbyggandet. Och just det tyckte jag var spännande. Inom tunnelbyggnad måste man leva med överraskningar, och det innebär att man måste tänka i alternativ. Efter studierna började jag 1989 hos Locher & Cie., som då var ledande inom tunnelbyggnad i Schweiz. Sedan dess har jag varit tunnelbyggare.

”’Min’ tunnel är Murgenthaltunneln”

Vilket tunnelbygge har varit det mest spännande för dig under din långa karriär?

Som jag antydde ovan: Varje tunnelbyggnadsprojekt är unikt och spännande. Men om jag måste välja: För det första min första tunnelbyggarbetsplats, Bözbergstrassentunneln. Där användes för första gången en sköldtunnelborrmaskin – som egentligen är avsedd för lös bergart – i kombination med ett borrhuvud för hård bergart. Men om det finns en tunnel som jag skulle kalla ”min” tunnel, så är det Murgenthal-tunneln. Där var jag byggarbetsledare för första gången. Vi klarade framdrivningen med tunnelborrmaskinen från Bözberg-tunneln på knappt tolv månader. I september 1998 skedde genombrottet. Vid den tidpunkten var övertagandet av byggföretaget Locher av Zschokke på gång, ett företag som också ingick i ARGE Murgenthal. Några månader senare var jag chef för tunnelbyggnaden hos Zschokke Locher.

I och med sammanslagningen av Zschokke och Batigroup fick du 2006 återigen en ny arbetsgivare: Implenia. Hur gick ”fusionen” mellan de två tunnelbyggnadsenheterna till?

Implenia har förenat det bästa från två världar och därmed lagt en viktig grundsten för den fortsatta framgångsrika utvecklingen inom tunnelbyggande. Vi på Zschokke Locher hade utan tvekan vår styrka inom maskinell tunnelbyggnad, det vill säga med tunnelborrmaskiner. Batigroup hade däremot en stark expertis inom modern sprängdrivning, vilket fortfarande kan vara det bästa valet i hårt berg, precis som då i Vereinatunnelns södra del. Således samlades den samlade kunskapen från 750 tunnelbyggnadsingenjörer och arbetare när Implenia grundades. Och även senare, genom sina förvärv, har Implenia inte bara köpt in marknader utan även ytterligare kunskap. Bilfinger Construction från Tyskland, som anslöt sig 2015, var till exempel utmärkt positionerat inom sköldborrning i jämna lager av lös bergart med hjälp av så kallade jordtrycks- eller hydrosköldar, där utbrytningsutrymmet vid fronten hålls under konstant tryck; vilket förhindrar sättningar eller vatteninträngning.

Men så mycket ”arbetskraft” kan också bli en belastning när uppdragen uteblir. Tunnelbyggande är nämligen en mycket cyklisk verksamhet. Hur har Implenia hanterat denna utmaning?

När Implenia grundades var de stora projekten inom ramen för NEAT – Lötschberg, Gotthard och Ceneri – redan igång. Det innebar att Implenia fortfarande hade fulla orderböcker. Men ja: ett slut på denna boom var att förutse. Därför beslutade Implenia att bredda sin expertis inom tunnelbyggande och bli aktiv utomlands, även genom förvärv: i Norge förvärvade vi Betonmast Anlegg 2011, fyra år senare Bilfinger Construction i Tyskland, och dessutom grundade vi dotterbolag i Österrike och Frankrike.

”Implenia är det enda företaget som har varit med och byggt, respektive fortfarande bygger, alla fyra stora alptunnlar.”

Genom sammanslagningen av Zschokke och Batigroup har Implenia byggt cirka två tredjedelar av Gotthard-basistunneln. Hur viktigt var detta projekt för Implenia?

Gotthard-basistunneln var ett miljardprojekt, världens längsta järnvägstunnel, ett schweiziskt byggnadsverk med global genomslagskraft. Vi har utfört ett utmärkt arbete där och dessa erfarenheter var ovärderliga för Implenias framtida tunnelbyggande. Inte minst därför att Gotthard ju bara var den första av de fyra stora alpförbindelserna. Därefter följde Semmering- och Brenner-basistunnlarna i Österrike, där vi för närvarande arbetar, och även i Frankrike är vi fortsatt sysselsatta med Mont-Cenis-tunneln inom Lyon–Turin-projektet. Implenia är det enda företaget som har varit med och byggt, respektive fortfarande bygger, alla fyra stora alptunnlar. Det är en enastående prestation. Grunden för detta lades genom referenserna från Gotthard-projektet samt Implenias internationalisering.

Hur ser framtiden ut för internationaliseringen?

Tunnelbyggande är en nischverksamhet som dock uteslutande består av stora projekt. Vi har nu samlat så mycket kunnande hos Implenia – även i byggteam som kan sättas in internationellt – att vi i allt högre grad blickar bortom Alpländerna och Skandinavien. Europa förblir dock i fokus. Här kan även nya typer av partnerskap komma till användning, såsom tidig involvering av byggherrar, planerare och entreprenörer (Early Contractor Involvement, ECI) och integrerad projektleverans (Integrated Project Delivery, IPD). Dessutom begränsar sig tunnelbyggandet inte bara till järnväg och väg; energiproduktion och -distribution samt gruvdrift är ytterligare tillämpningsområden.

Du sitter idag i centralstyrelsen för det schweiziska byggmästarförbundet (SBV) och har under elva år lett fackkonferenserna om underjordiska byggnadsarbeten i styrelsen för Infra Suisse, där du intensivt har engagerat dig för hållbarhetsfrågan. Vad innebär hållbarhet inom tunnelbyggande?

I början blev jag hånad för detta ämne. Men jag är än i dag fast övertygad om att vi har en skyldighet att lämna efter oss en jord som är värd att leva på till våra efterkommande. Och byggbranschen, och framför allt tunnelbyggandet, är resurskrävande. Vi behöver stora mängder betong och cement. Desto viktigare är det att man satsar på byggmaterialens miljövänlighet och tillverkningen av dem, och att detta främjas politiskt. Därtill kommer byggprocesserna: Förr transporterades ofta utgrävningsmassorna bort med enorma dumprar. Men som till exempel vid Weinbergtunneln i Zürich har vi transporterat hela utgrävningsmassan via transportband till Oerlikon och därifrån med tåg till deponin. Det är viktigt att effektiva åtgärder i större utsträckning integreras i upphandlingsförfarandena och att man inte längre enbart fokuserar på priset. Sedan den nya federala lagen om offentlig upphandling trädde i kraft 2021 har vi inte längre enbart en priskonkurrens, utan även en kvalitetskonkurrens. Och det är bra.

Hur ser framtiden för tunnelbyggandet ut för Implenia?

I Alperna kommer det att finnas mindre att göra. Vi kommer att fortsätta att förvärva tunnelbyggnadsprojekt på våra kärnmarknader. Samtidigt sysslar vi inte bara med tunnelbyggnad, utan även med underjordiska byggnadsarbeten. Och jag ser en stor framtid inom underjordiska konstruktioner. För generellt sett blir marken alltmer knapp – inte bara i Schweiz. Underjorden erbjuder här alternativa möjligheter som sträcker sig från underjordisk godstransport och datacenter till jordbruk, det så kallade”underground farming”. För närvarande forskar man till exempel på underjordisk odling av sallad i försöksstollen Hagerbach, där jag har äran att representera Implenia i styrelsen. Därtill kommer energifrågor som lagring, fjärrvärme och elnät, som i framtiden också i allt högre grad kommer att förläggas under jord. Implenia är utmärkt rustat för denna megatrend inom underjordiska anläggningar.